Hjärtkontroll

Apropå alla hjärtans dag igår så fick vi kallelsen till Miltons nästa hjärtundersökning för någon vecka sedan.

När jag öppnade brevet var det som en isande känsla i hela kroppen. 
Gud vad jag önskar att det där hjärtfelet bara kan växa till sig själv. 

Men en sak är säker, jag har helt slutat intala mig själv att ”det är ingen fara det kommer gå bort av sig självt ” osv.

Vi försöker istället ha inställningen att det kommer gå bra hur det än blir. Om han nu måste opereras så är det så, och då får vi bara göra det bästa av situationen.

Innan förra hjärtundersökningen så intalade alla runt omkring oss och även vi själva ”Att det är säkert ingenting, och den och den hade också blåsljud som växte bort osv” Så sen när det visade sig att han hade ASD, så blev det ju som en ny chock.

Jag vet inte ens om det är så att hjärtfelet kan ha blivit bättre på de här 3 månader som då kommer ha gått. Jag vill inte veta. Å jag vill inte gå å hoppas och sen bli ledsen. Så vi ser det bara som att vi ska dit och kontrollera att allt ser okej ut. 

Ja alltså det är klart att vi innerst inne hoppas allt vi bara kan att det mirakulöst är borta när vi kommer i mars. Men för vår egen skull försöker vi tänka att det bara är en kontroll och inte bli besvikna om ingenting har blivit bättre.

Babbligt inlägg, men lite så är mina grötiga tankar 🙂


En bild från dagens promenad i solen ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *