Sjuk för första gången

// varning för långt inlägg//

Ja det är alltså första gången Milton är sjuk 10 och 1/2 månad gammal.

Det började med bara feber fredag kväll till måndag.  När febern försvann trodde vi att det var över, men nej.

Tisdag morgon vaknar Milton och gör konstiga ljud när han andas in. Låter typ som krupp men ingen hosta utan det är bara inandningarna som låter.

Under dagen sen lät han så varje gång han var ledsen vilket han var väldigt mycket.

Han hade inte velat äta alls sen han fick feber utan gick tillbaka till att bara vilja amma, ingenting annat gick ner.

Men 2 ggr under dagen hände något läskigt när vi provade att ge honom lite mat. Han såg ut som om att han satte i halsen. Som ett luftvägsstopp, men det tror jag inte det var.

Han fick liksom panik och försökte dra in luft men inget hände och sen kom världens kaskadspya, och sen gör han värdens indragning och sen spyr han igen och så gör han så flera gånger.

Det pågick säkert inte länge men det kändes som en evighet.

Efter det ringde vi Vårdguiden/1177 och rådfrågade hur vi skulle göra, och hon skickade oss till barnakuten.

Jag frågade om vi inte kunde åka till närakuten istället, men hon sa att nej de har bara korttider där, ni får åka till akuten ?

Så vi gjorde motvilligt det, jag ogillar verkligen sjukhus. Jag får flahbacks från när sjukhuset var mitt ”hem”. Folk hostar och kräks överallt och jag vill inte nudda någonting för jag tänker på alla bakterier som kryllar där.

Väl framme på barnmedicin blir vi mottagna av en ”mamma” som jag har kännt väldigt stort förtroende för som ung. Jag har inte träffat henne på ca 10 år men det kändes ändå väldigt bra att träffa någon som man vet vem det är.

Hon tog syresättning och temp på Milton och sen fick vi sitta i väntrummet i typ 5 timmar. Hon hann sluta innan det var dags för oss.

När vi kom in tyckte läkaren att Milton hade ansträngd andning, att han gjorde indragningar med hela bröstkorgen.

Så det bestämdes att han skulle få inhalera adrenalin 2 ggr med en kvarts mellanrum och få kortison i munnen. Å så skulle de ta andningsfrekvens före och efter.

De kollade honom även i öronen och i munnen/halsen, lyssnade på hjärta och lungor samt tog ett blodprov för att kolla crp.

Att inhalera adrenalin gick helt okej, även om Milton inte tyckte om det så gick det ändå bra. Men att få kortison i munnen fick han panik av, och då hände det igen. Han ser ut som att han sätter i halsen, får panik, kämpar efter luft och kräks några gånger. Så otäckt att se hans panik i ögonen. Lilla hjärtat!

Han somnar i alla fall efter det här i min famn, klockan är ju mitt i natten och vi alla är helt slut. Andningsfrekvens hade blivit bättre, 9 andetag mindre/minut. Så vi får åka hem, med orden att han förhoppningvis skulle få en lugn natt efter adrenalinet och sen kortisonet. Men att vi skulle komma tillbaka om det blev likadant igen, då kunde han behöva få inhalera igen och även röntga lungorna.

De hittade alltså inget speciellt fel på honom mer än att han hade svårt att andas. Ingen feber, ingen infektion och inga förkylningssymptom.

När vi kom hem sov Milton bara nån timme innan han vaknade och lät sådär igen, de gick dock över direkt när han fick amma. Han vaknade ungefär en gång i timmen eller varannan timme och lät så hela natten men det gick över hela tiden när han ammade.

Så igår då, gick jag och velade hela dagen om vi skulle åka in igen eller inte. Han lät fortfarande konstigt men fick inga mer såna där problem där han inte fick luft. Man vill ju verkligen dels inte vara den som åker in för minsta lilla till akuten och tar plats från de som verkligen behöver. Men sen vill man ju heller inte dit av egoistiska skäl.

Efter ett lugnande samtal med min moster kände vi oss iallafall trygga med att stanna hemma om ingenting förvärrades. Det kändes som rätt beslut.

Milton vaknade många gånger även i natt och lät likadant men samma här, att det lugnade sig direkt han ammade.

Å nu idag då har han börjat hosta mycket, men på något sätt känns det ändå bättre. Då är det väl ändå något virus han kämpar med. Han har varit lite glad här på morgonen en stund också, så jag hoppas nu att vi kan fortsätta känna oss lugna med att vara hemma och bara vila upp oss.

Jag är också jättesjuk, hostar så det känns som att jag ska kräkas och dyngförkyld. Så förmodligen har vi väl samma sjukdom.

Håll tummarna för att Milton blir frisk snabbt nu ? jag hoppas verkligen att vi hade otur nu och att det inte ska bli såhär varje gång han blir sjuk i fortsättningen.

Bild från i Tisdags

DSC01675 (2)Bilder från idag, jag tycker att han ser piggare ut på ögonen idaDSC01735 (2)DSC01788 (2)

Febrig bebis

Milton har haft det lite jobbigt senaste dagarna. I fredags kväll fick han feber och hade som högst 39.1.

Han har varit ledsnare än vanligt, velat vara nära oss hela tiden och ätit dåligt. Men inga andra symtom som förkylning eller så.

Nu idag på dagen har tempen legat på runt 37.8 utan Alvedon så nu hoppas vi att han snart är helt bra igen.

Jag tog med kameran idag och fotade lite när jag var ute och gick. Så här kommer bild på Milton och hans pudel 🙂

DSC01619 (2)DSC01621 (2)DSC01627 (2)DSC01631 (2)

Jobbat för första gången på över 1 år

Min stackars mamma är sjuk, så idag mina vänner har jag jobbat för första gången på över 1 år! 

Jag har alltså fått hoppa in och vikariera för henne på Öppna Förskolan.

Det var inte direkt någon jobbgångest när jag klev upp imorse, tvärtom! 

Dels är arbetsdagen bara 4 timmar och jag åker ju faktiskt dit om dagarna med Milton annars också och gjorde det även ibland innan jag hade Milton bara för att ta en fika.

Så steget till att åka dit och hjälpa till idag kändes varken tungt eller nervöst bara roligt!

Milton fick vara hemma med sin pappa och busa idag, och de som hade saknat mig mest var hundarna ?

Fick de här bilderna skickat till mig:

En gosig bebis som sover i bärselen

Å två av tre hundar som ligger och väntar vid dörren på mig?


Å lite obligatoriska Milton-bilder från gårdagen ?

DSC01509 (2)DSC01524 (2)DSC01545 (2)DSC01561 (2)DSC01586 (2)

Tuffaste månaderna innan 1 år

Runt 3-4 månaders-åldern var en jättejobbig fas! Milton hade ont i magen och det kändes som man inte gjorde annat än att trösta, amma och gå runt och guppa honom då.

Men den fasen gick ganska snabbt över som tur var. Det var jobbigt men sen blev det bättre!

Men nu har de där dumma tänderna börjat plåga honom och han har det verkligen inte lätt just nu. Å inte vi heller alltid. Man gör verkligen allt för att han ska bli glad men ibland spelar det ingen roll vad vi gör för ingenting hjälper.

När man äntligen kände att han började äta mer och amma mindre, så blev det bakslag och han vill amma mer och äta mindre vanlig mat.

Nille sa igår att han tyckte vi skulle ta en paus, och låta honom backa lite. Att han får amma när han vill osv. För Miltons skull men även för våran. 

Så dit jag vill komma med det här inlägget är att vi nu är mitt uppe i en jobbig fas! Men att jag är övertygad om att det snart blir bättre!!!

Det är okej att backa i sina ”framsteg” å det är ingen förlust att han äter och sover lite sämre nån vecka eller två. Han kommer inte amma tills han fyller 18 och han kommer förhoppningsvis inte vakna varannan timme hela nätterna som 18-åring heller. Jag brukar sova-middag med Milton om natten varit tuff, så jag kommer heller inte dö av sömnbrist.

Så för oss var 3-4 månader och 10-månaders åldern de som har varit tuffast hittills. Okorrigerad ålder skulle då vara ca 2 månader och 8 månader. Men sen vet jag inte om jobbiga faser följer korrigerad ålder eller inte.

Jag vill dock även komma ihåg att de här tiderna absolut inte bara var hemska. Som igår till exempel hade jag och en av mina bästa vänner en helt fantastisk dag.

Hänga med en bästa vän och våra bebisar, solen strålar och vi var ute hela dagen. Åt mat ute med våra barn, köpte en take-away-latte vid hamnen och promenerade till ett köpcentrum och shoppade.

Ja Milton var ledsen och missnöjd en del av tiden men han var också världens goaste och gladaste emellan åt. Skrattade och busade och var min vanliga glada älskade lilla bebis!

Rallylydnadstävling

Idag har Lexie tävlat för första gången i rallylydnad.

Nille jobbade natt och kom hem 7 imorse och 07.50 styrde vi bilen mot Österåker. Tappert ❤️

Regnet öste ner något fruktansvärt och många av hundarna som var där tyckte inte alls om vädret.

Lexie har bara gått en rallybana 2-3 ggr och ändå lyckades vi få ett kvalificerat resultat och kom på fjärde plats! Detta trots att jag dessutom gjorde flera onödiga fel som drog ner vår poäng. Heja Lexiebusen som alltid kämpar på 🙂

Nille och Milton var med och hejjade på oss


Nille ser glad ut på bilden, men… han tyckte inte det var så jättekul ?

Milton däremot!

Sova hann han med också 🙂

Bild på Lexie


Å bild på den fina banan som var ❤️-formad

Vart är vård värld på väg?

I natt har jag typ sovit absolut ingenting. Jag följde rapporteringarna från terrordådet i Barcelona.

Jag tycker det är så himla hemskt!

Å just nu följer jag rapporteringarna från Åbo, där det verkar vara ett nytt terrordåd.

Jag är glad att vi bor där vi bor, känns inte direkt som något ställe någon vill utföra ett terrordåd på. Men ska man inte kunna åka till Mall of Scandinavia eller liknande utan att vara rädd och vara på sin vakt?

Får lust att bosätta oss på Viggsö i stället, men det går ju inte. 


Bebin är i alla fall lyckligt ovetande om världen utanför ett bra tag till.

Men vad är det för värld han ska växa upp i.

Gungpremiär

Efter några riktigt sega nätter med många uppvak fick vi en riktigt bra natt i natt, Milton sov typ 5 & 1/2 timme i streck. Så sköönt!

Med lite mer energi en vanligt tog jag och Nille med oss Milton och alla hundarna och invigde bebisgungan som vi har på lekplatsen utanför oss.

Vi har tänkt göra det så länge men aldrig blivit av, Milton tyckte det var roligt, men han kändes lite liten fortfarande egentligen men snart så!

DSC01273 (2)DSC01275 (2)DSC01279 (2)DSC01288 (2)_LI

Träffa andra bebisar

Idag har jag och Milton varit på Öppna Förskolan!

Det är verkligen fullt ös på honom nu och man måste vara med hela tiden. Han kryper fram till andra barn och man är rädd att han ska dra dem i håret eller något. Mig bet han lite försiktigt i benet haha.

Han börjar verkligen tycka det är roligt och spännande med andra barn och jag tror det är nyttigt för honom att få se och lära sig av andra i samma ålder.

Såhär såg han ut idag

DSC01204DSC01216