Sjuk för första gången

// varning för långt inlägg//

Ja det är alltså första gången Milton är sjuk 10 och 1/2 månad gammal.

Det började med bara feber fredag kväll till måndag.  När febern försvann trodde vi att det var över, men nej.

Tisdag morgon vaknar Milton och gör konstiga ljud när han andas in. Låter typ som krupp men ingen hosta utan det är bara inandningarna som låter.

Under dagen sen lät han så varje gång han var ledsen vilket han var väldigt mycket.

Han hade inte velat äta alls sen han fick feber utan gick tillbaka till att bara vilja amma, ingenting annat gick ner.

Men 2 ggr under dagen hände något läskigt när vi provade att ge honom lite mat. Han såg ut som om att han satte i halsen. Som ett luftvägsstopp, men det tror jag inte det var.

Han fick liksom panik och försökte dra in luft men inget hände och sen kom världens kaskadspya, och sen gör han värdens indragning och sen spyr han igen och så gör han så flera gånger.

Det pågick säkert inte länge men det kändes som en evighet.

Efter det ringde vi Vårdguiden/1177 och rådfrågade hur vi skulle göra, och hon skickade oss till barnakuten.

Jag frågade om vi inte kunde åka till närakuten istället, men hon sa att nej de har bara korttider där, ni får åka till akuten ?

Så vi gjorde motvilligt det, jag ogillar verkligen sjukhus. Jag får flahbacks från när sjukhuset var mitt ”hem”. Folk hostar och kräks överallt och jag vill inte nudda någonting för jag tänker på alla bakterier som kryllar där.

Väl framme på barnmedicin blir vi mottagna av en ”mamma” som jag har kännt väldigt stort förtroende för som ung. Jag har inte träffat henne på ca 10 år men det kändes ändå väldigt bra att träffa någon som man vet vem det är.

Hon tog syresättning och temp på Milton och sen fick vi sitta i väntrummet i typ 5 timmar. Hon hann sluta innan det var dags för oss.

När vi kom in tyckte läkaren att Milton hade ansträngd andning, att han gjorde indragningar med hela bröstkorgen.

Så det bestämdes att han skulle få inhalera adrenalin 2 ggr med en kvarts mellanrum och få kortison i munnen. Å så skulle de ta andningsfrekvens före och efter.

De kollade honom även i öronen och i munnen/halsen, lyssnade på hjärta och lungor samt tog ett blodprov för att kolla crp.

Att inhalera adrenalin gick helt okej, även om Milton inte tyckte om det så gick det ändå bra. Men att få kortison i munnen fick han panik av, och då hände det igen. Han ser ut som att han sätter i halsen, får panik, kämpar efter luft och kräks några gånger. Så otäckt att se hans panik i ögonen. Lilla hjärtat!

Han somnar i alla fall efter det här i min famn, klockan är ju mitt i natten och vi alla är helt slut. Andningsfrekvens hade blivit bättre, 9 andetag mindre/minut. Så vi får åka hem, med orden att han förhoppningvis skulle få en lugn natt efter adrenalinet och sen kortisonet. Men att vi skulle komma tillbaka om det blev likadant igen, då kunde han behöva få inhalera igen och även röntga lungorna.

De hittade alltså inget speciellt fel på honom mer än att han hade svårt att andas. Ingen feber, ingen infektion och inga förkylningssymptom.

När vi kom hem sov Milton bara nån timme innan han vaknade och lät sådär igen, de gick dock över direkt när han fick amma. Han vaknade ungefär en gång i timmen eller varannan timme och lät så hela natten men det gick över hela tiden när han ammade.

Så igår då, gick jag och velade hela dagen om vi skulle åka in igen eller inte. Han lät fortfarande konstigt men fick inga mer såna där problem där han inte fick luft. Man vill ju verkligen dels inte vara den som åker in för minsta lilla till akuten och tar plats från de som verkligen behöver. Men sen vill man ju heller inte dit av egoistiska skäl.

Efter ett lugnande samtal med min moster kände vi oss iallafall trygga med att stanna hemma om ingenting förvärrades. Det kändes som rätt beslut.

Milton vaknade många gånger även i natt och lät likadant men samma här, att det lugnade sig direkt han ammade.

Å nu idag då har han börjat hosta mycket, men på något sätt känns det ändå bättre. Då är det väl ändå något virus han kämpar med. Han har varit lite glad här på morgonen en stund också, så jag hoppas nu att vi kan fortsätta känna oss lugna med att vara hemma och bara vila upp oss.

Jag är också jättesjuk, hostar så det känns som att jag ska kräkas och dyngförkyld. Så förmodligen har vi väl samma sjukdom.

Håll tummarna för att Milton blir frisk snabbt nu ? jag hoppas verkligen att vi hade otur nu och att det inte ska bli såhär varje gång han blir sjuk i fortsättningen.

Bild från i Tisdags

DSC01675 (2)Bilder från idag, jag tycker att han ser piggare ut på ögonen idaDSC01735 (2)DSC01788 (2)

7 reaktion på “Sjuk för första gången

  1. Låter som han har ont i halsen och därför låter konstigt när han andas + inte vill svälja mat. Om det inte blir bättre så kan ni få utskrivet recept på en inhalator ni hämtar ut på apoteket så kan ni låta han inhalera hemma, luftrörsvidgande. Det har funkat bra på J när han vart sådär dålig. Inget ovanligt att dom inte vill äta någon mat när dom är sjuka. Så länge han får i sig vätska är det inget att oroa sig över. Mvh en som brukade ha klippkort på Huddinge barnakut

    • Tack för tips Helena! Vet du vad den heter, inhalatorn? Jag bad just om luftrörsvidgande men de sa att de inte längre fick skriva ut sånt ?

        • Tack ?? han andas mkt bättre nu så det känns lugnt. Å tydligen hade både Elis och nattis (Nilles syster) såna inhalatorer hemma också. Verkar tydligen vara väldigt vanligt med andningsproblem ??

  2. Oj oj oj, lilla vännen min. Han ser verkligen inte pigg ut på den första bilden. Hoppas nu att ni snabbt kryar på er hela familjen
    Massor av kramar från mig ?♥?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *