Min älskade mamma är sjuk

För ungefär 8 veckor sedan började mamma få riktigt ont i hårbotten. Sedan fick hon ont i nacken och halsen. Hon var hos läkaren som kollade igenom henne grundligt, men inget ”fel” hittades. Kunde det vara stress?

Nej, det var inte stress hon led av, sjukdomen blev värre med kraftig huvudvärk och hög feber. Åter till läkaren som inte fann några fel, nu funderade man på borrelia. Mamma hade haft tre fästingarna under sommaren så en 14-dagars penicillin-kur skrevs ut.

Kanske blev det lite bättre ett par dagar men sedan slog sjukdomen tillbaka med full kraft. Mamma fick hög feber, strax över 40 grader under penicillinkuren. Mamma hade varit på akuten och vårdcentralen ett par ggr under den här tiden och bland annat hunnit göra en lumbal punktion (ryggmärgsprov) och röntgen av hjärnan under tiden. Mamma orkade ingenting, inte ens gå till läkaren trots att hon var så sjuk. 

Jag pappa och min moster Annila ? har fått tjata och följt med henne till de olika läkar-mottagningar för att de ens skulle bli av. Vi har varit (och är) så fruktansvärt oroliga!

När mamma inte blev bättre utan snarare sämre av penicillinet och ryggmärgsprovet inte bekräftade teorin om borrelia utan snarare indikerade på virusinfektion var läkaren på vårdcentralen orolig. 

För att inte göra det här inlägget allt för långt så får jag försöka korta ner det. 

Mamma hamnar på akuten igen, hon ligger och frossar och skakar och har strax över 40graders feber. Mamma blir inlagd på infektionsavdelningen på Huddinge sjukhus.

Vi är hos henne varje dag och hon är så fruktansvärt dålig. Hon har hög feber trots att hon får 2 citodon plus en annan som hette oxinorm eller nåt liknande.

Mamma blir inte ens glad när jag kommer, hon lyfter blicken och ser att jag är där, försöker prata lite grann men så fort jag slutar prata stängs hennes ögon och hon somnar. Mamma säger meningar som: Du kanske inte ska stanna så länge…

Jag ser att hon inte orkar, hon orkar ingenting, inte äta eller umgås. Mamma börjar bli så smal, jag tycker hon ser utmärglad ut. Vid nåt tillfälle är mamma lite piggare när man är där. När mediciner har sin topp, då orkar hon prata lite. Då fick vi upp hoppet igen, men vi inser att mamma är inte sig lik. Hon har helt tappat initiativförmågan, hon berättar själv för oss  att hon inte kan ta beslutet att ringa på klockan efter hjälp när hon mår dåligt. Det är ett för stort beslut för henne. Att återberätta hur hon mår är också omöjligt för henne, när sjuksköterskorna frågor hur hon mår säger hon jodå, det går väl bra. Eller nåt i den stilen. Mamma berättar också han hon helt plötsligt inte kom ihåg saker, som vad Nellie är för ras tillexempel, något som annars är helt självklart för henne. Mamma är inte bara sjuk och trött av sin feber, hon beter sig inte alls så som min mamma brukar.

Man konstaterar att mamma har hjärnhinneinflammation orsakad av virus.

Man utreder mamma väldigt brett men den starkaste teorin man har är TBE. Mamma är noggrant vaccinerad mot TBE vilket gör det extremt svårt att tyda provsvaren. Vaccinationen ger inte ett 100%igt skydd. Mamma är isåfall en av 1-2% som får TBE trots vaccination.

I en och en halv vecka var läget ganska så oförändrat. Hon mådde bättre när medicinerna verkade i någon timme åt gången, men sen kom febern när de började gå ur kroppen, varje dag. Mamma åt i princip ingenting.

Men sen plötsligt kom en liten vändning, mamma hade fortfarande feber varje dag men nu kände jag äntligen igen min mamma. Min Goa underbara kärleksfulla mamma, hon blev nu glad av att se oss.  

Snabbt som bara den bestämdes det igår att mamma skulle få komma hem efter 2 evighetslånga veckor på sjukhus! 

Mamma är fortfarande väldigt sjuk, äter starka mediciner och får ändå huvudvärk och feber emellanåt. Mamma blir snabbt trött, sk hjärntrött. Hjärnan behöver mycket vila och lugn och ro.

Sjukvårdens enda teori är fortfarande TBE, just nu håller man på med något test där man tar mammas blod och preparerar med tbe-vaccin och sen ska man jämföra det på något sätt med blod utan vaccin för att se om man kan få fram något svar. Vi kanske aldrig får något svar. 

Mot TBE finns inget botemedel, kroppen måste själv läka ut viruset som angripit hjärnan.

Men mamma är ändå sig själv igen och det är jag så fruktansvärt tacksam över! Nu ska vi göra allt för att hon ska få chans att återhämta sig och bli frisk. Hon är inte utskriven från avdelningen ännu, hon ska tillbaka för kontroller men just nu får hon vara hemma ?

Mamma behöver allt pepp och stöd hon kan få nu, hon kanske inte orkar berätta hur hon mår alltid och svara på allt just nu men ni ska bara veta hur otroligt tacksam mamma är och även vi är. Mamma och vi har fått så otroligt mycket kärlek, pepp och stöd av er! Våra fina vänner, familj och släkt! Ni är våra klippor! ???


Bild från en av de sista dagarna på sjukhuset, då vi tog upp Safira till sjukhuset ???

19 reaktion på “Min älskade mamma är sjuk

  1. Älskade älskade vännen, jag kan inte låta bli att gråta när jag läser det här! Måtte det ha börjat vända nu för fy så jobbigt detta har varit!❤️❤️❤️

  2. Men kära tider, så fruktansvärt hemskt. Skönt att det vänder trots allt, skickar en jättekram till Er ❤ hälsa henne så gott ?

    • Ja fruktansvärt, men mamma är en sån jäkla kämpe! Jag är helt övertygad att hon kommer bli bättre för varje dag som går ?❤️? det ska jag göra

  3. Kära, kära Åsa. Skriver detta direkt till dig. Vi håller alla fingrar och tår för att du kryar på dig då fort det bara går. Vet att du har en stor och härlig släkt som kommer göra allt för att du ska tillfriskna snabbt.
    Många kramar från Håkan och mig

    • Ja men tack och kram!??? Det har varit en förfärlig tid kan jag säga, jag är ju normalt en väldigt frisk person och att jag nånsin skulle få uppleva något liknande trodde jag aldrig… Men peppar peppar jag börjar faktiskt så smått börja tro att det skett någon typ av vändning, är trött men ändå vid gott mod! Som du säger, det är en stor tröst meden stor och varm familj!❤️❤️❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *