11 månader

Milton kryper i världens fart och står stadigt men måste fortfarande hålla i sig. Han går nu sidledes längst med soffbord tex. Han är fortfarande ”mammig ”och ”pappig”.

För någon vecka sen var det som absolut värst. Han blev rädd så fort någon tittade på honom. Tacka gudarna för att inte det varade så länge! Det går åt rätt håll nu igen i alla fall.

11-månaders-åldern har varit väldigt jobbig för Milton (och oss). Han blir så lätt ledsen.

Han tycker fortfarande om mat i de alla flesta former, så länge han får äta själv. Men jag tror han är hungrig, jag tror inte att han får i sig så mycket som han vill. Eller är det bara en mammainstinkt att tro det, vad vet jag.

Han har två tänder som är helt uppe i underkäken, och just nu är han helt svullen i överkäken. En tand är halvvägs uppe där och en till kan man skymta. Inte konstigt att han är ledsen liksom.

Milton gillar att ta folks glasögon och kepsar. Han älskar att bada, göra tittut och att bli kittlad.

Han älskar att vara utomhus också, helst krypa själv eller i bärselen och han har börjat uppskatta vagnen också när han är vaken

2 reaktion på “11 månader

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *